Apr 151894
 

Paris den 15 april (söndag) 1894.

Min käre vän!

Jag har nyss fått ditt brev. Hjärtligt fack! Jag har inte velat ta emot min mors brev. Du må först läsa det. Om däri finns detaljer ur mitt liv eller namn etc. så skicka mig det inte.

Var snäll och bed Mme Huot hava godheten att skriva till min mor endast några ord så att hon vet att jag har vänner här som taga hand om mig, som tänka på mig etc. och att jag inte befinner mig i fängelse för någon vanärande handling etc. Det skulle vara en stor tröst för henne. Skicka henne samtidigt tidningen som du har talat med mig om. Och också till Bianchi, Sthlm. – Vad mig beträffar gör jag inte stor affär av det somhar hänt mig. Ty jag vet att jorden är stor och att mina dagars moder ännu ej är död. Att jag kommer att ha tråkigt överallt, mer eller mindre. Och att för mig det inte ligger
något förskräckande i att ”bli hängd i tysthet”. Men hon kan inte förstå detta, fast hon är dubbelt så gammal som jag.

Jag är uppriktigt rörd av sympatierna mot mig. Nå, jag är ju inte precis överraskad. Mer än annorstädes griper en man här i allmänhet till försvar för en olycklig, blott av det motiv att han är olycklig. Men hur tusan har man kunnat skriva en lång artikel om mig, okände. Och förmånliga saker angående mig! jag finner inte ett ord till mitt försvar. Jag har försvarat min frihet så illa. Och jag förtjänar väl fängelset.– Må man inte riskera något för min skull! Det är så lätt att bli anklagad för samverkan med missdådare. –

Mme Huot bör inte uppge sin adress, när hon skriver till min mor. Min far är i stånd att svara med oförskämdheter. Han har gjort det till min lärare. Och han är rasande på alla som intressera sig för mig.

Du säger i ditt brev: motståndare. Det ordet är oriktigt. Jag har inte kämpat och nu är det för sent. jag hatar inte dem som har arresterat mig och som hindra mig från att gå ut för att hämta frisk luft. Jag är i fängelse till följd av en lag som gör gott åt alla människor.

Ditt mycket välkomna brev tvingar mig att säga min mening i olika frågor. Spiritism, occultism, religion eller rättare sagt religiositet, ”revolutionarisme” – förlåt det tunga ordet, ty jag äger inte något annat. Det är fyra bestämda saker, utan sammanhang sins emellan. jag skall vara mycket uppriktig och jag skall säga det så klart som möjligt i några fraser. Men jag ber dig komma ihåg att jag handskas med ett främmande språk som jag känner endast ofullständigt. Ett språk för vilket man måste övergiva allting annat, om man vill lära känna alla dess resurser, hela dess palett.

Du för din del söker en religion. jag ett språk. Min barbariska tanke uppbär mycket illa den eleganta franska toaletten under det att det lilla jag känner av semitiska och söderhavsspråk har lärt mig vad ett språk är. Jag vill välja ut ett av dem för mig.

Alltså, längre fram mina bekännelser.

I dag har jag fått: en bok (i två volymer), tobak, fikon, papper, kuvert, anteckningsbok. Tusen tack! – Det är oerhört retsamt att jag var på promenadgården, när du var här. Kom, om möjligt i morgon och befria mig från en massa saker som jag inte behöver längre och som genera mig nu. – Försök att komma hit kl. 3 precis. Då skall jag säkert
vara ”hemma”.

Skulle du kunna sätta mig i förbindelse med en fransk litteratör för att översätta något. Jag tänker göra en översättning här ord för ord och den andre skall förvandla det till fransk franska. – Eller en översättning från franska till svenska. Det skall kanske skaffa mig en smula förtjänst.

Så snart du har fått mina brev så svara med ett litet ord, så att jag vet att de kommit fram.

Tänker du ge mig litet olivolja, frukter eller konfityrer?

Glöm inte min hebreiska bibel!

Till härnäst! Hälsningar till kamraterna!

Din tacksamme vän

Aguéli.

Säg åt fransmannen som du har talat med mig om, att han uppsöker araben som vi båda känna med hälsningar från mig. Där kommer han att finna en annan som har varit med mig på Louvren och teatrarna. Bed honom sondera mycket diplomatiskt för att få veta om de ha fördomar mot mig på grund av min arrestering. För den händelse så är fallet, är det ingenting att göra. Om däremot så ej är fallet så bed honom skriva för min räkning till sin bror så snart som möjligt. Låt mig veta resultatet, ty det kommer att avgöra mitt val av gräns, när jag blir utvisad.

Jag skulle vilja översätta t. ex. Strindberg: Svenska öden och äventyr eller Utopier i verkligheten. Trots titeln finns det ingenting revolutionärt i den. Det är psykologen och landskapsmålaren Strbg som intresserar mig.

*****************************************************************************************************************************************************

Renskriften är hämtad från

Gauffin, Axel, 1877-1964. – Ivan Aguéli : människan, mystikern, målaren. I-II. 1940 – 1941.

Del I: 150-151.