Apr 241894
 

Paris. Mazasfängelset måndag den 24 april 1894.

Min käre vän!

jag har mottagit två brev. Tack. – Det är inte av otålighet som jag har skrivit till dig som jag har gjort. Men på grund av ögonsmärtor som i hög grad besvärade mig. Jag såg mig i början av en allvarlig sjukdom som jag är rädd för, men allt gick över efter en natts och en dags smärtor. – Nu är det ingenting längre. Men jag skall vara mera försiktig.

Till de filosofiska frågorna!

”à la Tolstoy. Vari min tro består. Vad är kristendomen. – Framförallt: monoteism, d. v. s. tro och trängtan efter ett högsta enda väsen. En superlativ medelpunkt av höghet och universalitet och en livskälla. En skapare, den ende som [äger] ett essentielt och substansielt liv och ovan allt fattbart, skaparen som formar himlarna och jorden av intet och som frambringar ljuset av ordet. Monoteismen är deras religion som hata fetichdyrkan och äga gåvan att samla sig i koncentration.

Tron på en högsta varelse som är ovanför allt, Allah, kommer mig mot min vilja att tänka på den okände gudens altare i Athen. Där finns några beröringspunkter som jag ännu inte kan klara upp, blott antyda så här: denna tro manifesterar sig i kraft och energi, universalitet, en ande av räsonerande tillbedjan. Se där, hur jag förstår en modern monoteist, vad den yttre moralen beträffar. Fanatisk mot sig själv, tolerant mot de andra, en intensiv törst efter det oändliga. – Tagande vitaliteten och harmonin som kriterium på det sanna, i det man till mål för sin handling har överensstämmelsen med sig själv och sitt samvete och sitt jämnviktsläge i sitt inre och inte utanför sig. Den som har sitt jämviktsläge uteslutande i yttre ting är en fetichdyrkare, en natur som inte kan göra sig gällande utom i den eller den miljön, ett visst yttre villkor är förbundet med hans monument. Men den som har sin centrum gravitatis helt och hållet inom sig finner ett moraliskt stöd i vilket yttre villkor som helst, eftersom allt är i allt. ju mera människan är andlig, desto mindre är han beroende av materian.

Monoteismen är kontentan av Kristi lära, så betydelsefull att den troende muselmanen är mera kristen än de flesta kristna. Det är viljemänniskornas religion, den evige är de levandes gud och det är mot den oföränderlige, mot honom som alltid under alla de växlingar är densamme, som de illusionslösa, frigjorda och starka människornas ögon vända sig. – Det finns monoteister som kalla sig naturalister eller ateister.

Monoteismen är kulten av livet, eftersom den är tron på den högsta livskraften. Tillbedjan av solen och elden är en förvanskning därav – må vara, men enligt min åsikt är denna sistnämnda monoteism oändligt mycket vackrare än alla polyteistiska system tillsammans.

Jag måste säga dig en gång för alla att jag betraktar teologin enbart som individualitetens vetenskap, kunskapen om källorna till människans andliga energi. Menar du att denna definition förnedrar densamma?

Den kanoniska Kristus är det inkarnerade Ordet, det högsta väsendet vordet människa enligt St. Johannes I 1 -5 och 9 -14. Människan ordets kropp i den fullkomliga fullbordan av hela lagen. En människa vars kropp fullkomligt lyder själen och vars själ är Guds ord. – Jag vet inte ännu hur, men Kristus ingiver mig också idén om den antropomorfa förmågan d. v. s. att skänka mänsklig form åt ideerna och åt känslorna, en förmåga som troligen är resultatet av en intensiv och harmonisk kärlek och känd med själens innersta djup, konstnärens och skaparens förmåga, som står i förhållande till  det estetiska sinnet. Människan som är intimt förenad med sin miljö och sitt landskap, är s. a. s. antropomorferingen därav, och Kristi rymd är himlen.

Bibeln, säger Bossuet, är människohjärtats historia. Förhållandet mellan Fadern och Sonen i evangelierna motsvarar det mellan själen och kroppen. Jesus-Kristus är alltså den högsta harmonin mellan ande och materia och den vackraste symbolen för anti-hyckleriet, monoteism och barmhärtighet. Själens barmhärtighet: tolerans och förlåtelse. Yttre barmhärtighet: offer.

Försök att förstå att man kan upphöja sig i det man ödmjukar sig, segra genom att lida och du har förstått Kristus. Tolstoy och hans passiva motstånd är kanske det vackraste vi äga i kristendomen.

Men i alla händelser, de som inte se något annat än martyren, den korsfäste, ha om honom en mycket småaktig uppfattning. Annorlunda de som genom sin död lära, huru människorna handskas med sanningen. De ha dödat honom med järn och trä, och efter detta brott är hatet till det onda fruktan för Gud.

De nya människorna som blott tillbedja Gud [i] mänskligheten äro på god väg, utan att precis vara kristna.

Jag ger dig mina personliga åsikter, endast och jag ger mig inte alls ut för att vara någon auktoritet, allra minst i dessa frågor.

Jag har nyss mottagit från dig ett andra brev. Hjärtligt tack. Gå till araben en kväll, mot 8-9 tiden. Annars kommer du inte att träffa honom. Säg fransmannen att jag aldrig har tvivlat på honom. Han reser till orienten, vilken lyckans ost. Vi ha mycket talat därom, han och jag. Har han då fått ett arv? – Jag skall söka upp honom där borta. Jag blir säkerligen dömd då lagen är helt tydlig. Jag vet absolut inte för hur lång tid. Jag är inte alls inne i dessa ting. jag skulle gerna vilja ha en advokat. jag har skrivit till »le båtonnier» men jag vet inte alls vad det skall resultera i. – Låt mig veta resultatet av de uppdrag jag har bett dig utföra för mig. Jag har inte fått de kataloger som du har talat om. Hos Montparnos [i]kamrat finns ett par skor som tillhöra mig. Låt laga dem, är du hygglig, eftersom de jag har här snart är slut. Sulorna ger sig i väg på dem. Torsdag senast, har jag inte mera olja: vill du ge mig en smula, och levantinsk tobak.

Din tillgivne

Aguéli.

Vill du ge mig litet litteratur. Arabisk grammatika och egyptisk mytologi, – vad tillfälligheten erbjuder dig. jag har till slut börjat finna den egyptiska boken som du hade skickat mig mycket, mycket intressant. Tillhör den dig eller har du lånat den? Den är litet tung att läsa från början till slut.

Har du köpt Papus´ bok ”Science occulte” [ii]? Gör det! Den är mycket intressant att läsa, i synnerhet om man läser den med det rätta sinnet. Köp den hos Chécarnee för 5 fr.; du skall inte ångra dina pengar. – Det finns vid Odéon en liten bok om grafologi. Nej, köp den inte. Låna den på la »Cardinale». Gå och hälsa på Mme Huot. Jag skall skriva till henne en av dagarna. Hälsningar till alla.

Jag håller på att snart få någonting för studiet av arabiska. Du finner lätt »The simplefied grammar» i Trübners kataloger. – Vill du också ge mig några frukter, och en butelj kaffe. Jag håller inte mycket på rött vin. Jag föredrar kaffe. – Ge mig också litet papper av samma sort som detta.

Fransmannen är en präktig pojke. jag är mycket lycklig att veta att ni komma bra  överens. Träffar du honom ofta? – Du måste alltid underteckna de brev som du skickar mig.

Köp mig, hos Maisonneuve, Quai Voltaire, 25, över gården ett hebreiskt-franskt lexikon, à 2 fr. Där finns bara ett märke i katalogen man kan inte missta sig. Du skall få mynt av mig en av de närmaste dagarna. – Det hebreiska lex. som jag har gör ingen nytta. jag skall skriva mera om fransmannen, det är Kalle [iii] – inte sannt?

Jag skulle vilja läsa La vie du Christ av Renan; för att en smula lära känna Kristi miljö och de judiska antikviteterna. Jag vill teckna över dessa motiv och dokument är alltid nyttiga. – Känner du till le Ban; Les premiéres civilisations, La civilisation des arabes; L’Inde; – – – Jag ville läsa Dante också. Du har att välja på!


[i] För att inte avslöja sina vänner inför censuren använde Aguéli täcknamn. Med Montparno avsåg han Olof Sager-Nelson.

[ii] Gerard Encausse (July 13, 1865 – 25 October 1916), vars esoteriska pseudonym var Papus skrev 1887  L’Occultisme Contemporain, 1890L’Occultisme och 1892 La Science Des Mages. Det torde vara någon av dessa böcker som Aguéli syftar på.

Papus var under en tid biskop i l’Église Gnostique de France och hade också kontakter med teosofiska sällskapet (madame Blavatsky). Som elev till marquis Joseph Alexandre Saint-Yves d’Alveydre (1842 – 1910) hade han ärvt kunskaper från Antoine Fabre d’Olivet (1762 – 1825), en av grundarna av den franska ockultismen, som ju Aguéli också studerat. Tillsammans med Joséphin Péladan grundade Papus den återupplivade orden Rosencreutzarna.

[iii] För att inte avslöja sina vänner inför censuren använde Aguéli täcknamn. Med Kalle avsåg han poeten Charles Grolleau. Denne var en av Sager-Nelsons mest omtyckta modeller. Göteborgs konstmuseum har ett porträtt han gjort av Grolleau. Se  Gauffin, del I, sid 115-117.

********************************************************************************************************************

Renskriften är hämtad från

Gauffin, Axel, 1877-1964. – Ivan Aguéli : människan, mystikern, målaren. I-II. 1940 – 1941. Del I: 154 – 156.