Maj 171894
 

Paris den 17 maj 1894.

Min käre vän!

Jag avslutar mitt brev som jag undertecknade i går helt hastigt och lustigt i sista minuten. – Förvåna dig inte över att jag ofta upprepar samma sak. jag gör det med avsikt.

Jag är nyfiken att veta vad ni tänker om mina reflexioner, du, Kalle, Montparno, araben, författaren och den herrn som har skrivit till mig genom Kalle och av vars brev du har givit mig utdrag. Jag tänker ofta på Montparno. Jag ber dig att skaffa honom »Den sanna kristendomen» på svenska på den väg som jag har anvisat dig. Jag skulle gerna vilja att han fick tillfälle att läsa ”Tusen och en natt”, ty han skulle hänförd i den, han som jag. – Det är storartat, jag vågar inte tala därom, det är allt för vackert. – Vilken stil, vilken klarhet, vilket liv. Det är den förebildliga berättelsen. – Jag
förutsätter att det finns en dold mening därunder ty grupperingen av symbolerna etc. är fullständigt i överensstämmelse med vetenskapen om motsvarigheterna som [är] universell. Det är ett igenkänningstecken på den heliga litteraturen att var och en där finner vad han söker Den profane tidsfördriv, den vise visdom, esteten skönhet och religion. I alla monument av detta slag är motivet, ämnet, anekdoten inte annat än en förevändning, ett sätt att säga: »Hör på, mina herrar.» Och så kommer ramen till. –

Montparno målade en dag av min trut, som porträtt pendant till ett annat porträtt, som döptes till »Lärjungen». Fråga modellen vad han tänker därom. – Låt Kalle läsa samma arbete. – Det är skrivet med ett gott humör som gör att man vill hoppa över taken; det har bilder av en oerhörd pregnans och klarhet; en utomordentlig fantasirikedom i förening med en fulländad geometri. Det resulterar därav ett mycket skarpt perspektiv som gör att verket av sig själv inpräglar sig i ens sinne. Man glömmer aldrig verk med utpräglat perspektiv. – Det är en egendomlighet för den ariska rasen att äga en förvirrad känsla av perspektivet – arierna alltifrån hinduerna ända till de germanska och latinska folken. –

Men, säger du, det persiska inflytandet på den arabiska civilisationen? Och de ariska perserna. – Det är oväsentligt. De äro muhammedaner och monoteismen helar alla orenheter i blod och ras; den renar allt eftersom den är tro och på detta sätt är en mottagare av den ursprungliga och högsta energin.

Vad böcker beträffar har jag allt vad jag behöver. Jag skall återlämna »Tusen och en natt» till dig om några dagar. – Och det arab. lex. bara för att bli inbundet – om en fjorton dagar. När du återställer det arab. lex., skall du ge mig: Errington la Croix. Vocab. malais (.hos Leroux, rue Bonaparte) och Moble: vocab. arabe etc. (hos Trübner). För att få dem till den tiden rekvirera dem qenast genom anlikvariatsbokbandlaren.

0 b s  F ö r  K a l le, f ö l j a n d e. Han skall försöka att komma över en koran på arabiska, antikvariskt. Kanske hos Faivre. – Han skall bedja araben att låna mig längre fram sin grammatika på arabiska som han har talat med mig om och sitt hieroglyflexikon, men längre fram, när jag har slutat med Schems-Eddine. Och inte båda böckerna på en gång naturligtvis. Låt honom snart få hieroglyfex. som jag har haft här. – Koranen – om han får tag på någon – och den arabiska grammatikan önskar jag inte förrän efter det, jag har fått mitt arab. lex. från bokbindaren. När du har fått tillbaka »Tusen och en natt» så säg Kalle att han söker få tag i för min räkning på »Cardinal» biblioteket en grammatika över den regelbundna arabiskan; e l l e r över den muselmanska teologin, El Ktab, om han kan finna den; e l l e r över arabernas civilisation, e l l e r Bourgoin Théorie de I’ornement arabe. – När jag blir mera försigkommen i arabiska skall jag vila mig en smula med hieroglyferna och det gamla Egyptens religion.

Herzen och de andra ryska perspektivisterna är alltid välkomna; liksom någonting om grafologi och kiromancie. En bok av den sorten skulle jag läst slut på några dagar. Herzen och grafologin ha ett speciellt intresse för mig.

Gå och hälsa på Mme Huot om det inte hindrar dig för mycket. Det är en alldeles förtjusande dam och jag vet inte alls, när jag skall kunna någonsin avbörda min skuld gent emot henne. Många hälsningar till henne från mig. – Jag skulle bra gerna vilja träffa henne liksom Mr Bouguereau. – Jag skäms över alla utgifter som jag åsamkar henne. – Jag skulle gerna vilja få följande saker som proviant: bröd, kaffe, socker, olivolja, lökar (i st. f. rädisor som är litet besvärliga att förvara), frukter. – Jag skall vänja mig av vid att dricka vin. – Om du kunde ge henne pengar någon gång för dessa
saker, skulle du vara bra älskvärd.

Din tillgivne

Aguéli.

Skulle du kunna skicka mig hit 2 eller 3 frs. i n t e  m e r än 5 frs. Du vore bra hygglig. jag har ingenting mera, varken tvål eller bläck eller pennor.

P. S. just i detta ögonblick, efter att knappast ha hunnit underteckna detta brev mottar jag proviant från Mme Huot. Det är för sent att skriva om mitt brev. – Jag har glömt att återställa till henne en syltburk. Hon skall få den nästa gång. Det är ett lustigt sammanträffande, inte sannt. – Många hälsningar till henne. jag skriver till henne i morgon.

*******************************************************************************************************************************************

Renskriften är hämtad från

Gauffin, Axel, 1877-1964. – Ivan Aguéli : människan, mystikern, målaren. I-II. 1940 – 1941. Del I: 166-167.