Jul 141894
 

Paris den 14 juli 1894.

Min käre vän!

Ja, nu är jag här i Palais de Justice, La Conciergerie, IItr. 45.

Eftersom Kalle befinner sig i trångmål, så ber jag dig att låta Olof punga ut med de 5o sekinerna som han hade ställt till mitt förfogande. Av denna summa skall hälften vara till hans resa och resten för Mme Huot.

Ställ om att han kommer överens med min översättare angående översättningarna. Jag räknar mycket på Kalles litterära takt vad den lämpliga framställningen beträffar av vissa känsloanalyser, ty författarens symboler äro grovt tillyxade fastän väl funna, och vad mig beträffar kan jag inte franska tillräckligt bra för att våga röra därvid. – Kalle skall kanske göra detta lika bra som min medarbetare, som säkerligen skall lämna
honom en god del av inkomsten. Han skall få min andel om den andre behöver pengar.

Det är mycket länge sedan jag talade om honom med min kamrat. Hon skall säkerligen göra allt vad hon kan för honom. – Men hon är inte rik och hon bispringer de olyckliga med avkastningen av sitt arbete, vilket icke är mycket, eftersom revueerna endast undantagsvis betalar. – Hon skall emellertid göra sitt yttersta. När jag träffar henne skall jag tala med henne ännu en gång.

Säg mig sanningen. Är jag på något sätt, det må vara aldrig så litet skuld till Kalles brist på arbete?

Mitt öde är föga avundsvärt, men jag är inte avundsjuk på din lycka. Händelserna ske därför att de böra ske. – Mina drömmar äro stundom mycket fruktansvärdare än verkligheten. Jag har alltså vana. I själva verket, vem är fri?

Fråga Mme Huot hur du skall bära dig åt att utverka tillstånd att få träffa mig, åtminstone en gång, innan du reser.

Jag ber dig också att skicka mig några francs, om du skulle kunna göra det utan att försaka för mycket. Jag har ingenting sedan flera dagar.

Hur finner du »Axel» och »Morgane»? För min del föredrar jag »Morgane», då jag inte betraktar den förstnämnda som annat än ett utkast. Jag har talat därom med min kamrat, en hel liten brochure. – Du behöver inte köpa denna litteratur som är mycket dyr. Min kamrat eller hennes son skola låna mig den, om du ber därom.

Många hälsningar

Aguéli.

*******************************************************************************************************************************************’

Renskriften är hämtad från

Gauffin, Axel, 1877-1964. – Ivan Aguéli : människan, mystikern, målaren. I-II. 1940 – 1941. Del I: 174-175.